Välkommen till Community Corner, en serie som framhäver arbetet, passionerna och inverkan av våra community-teams runt om i världen.
Izzy Jacques växte upp i utkanten av Boston och hon och hennes familj var de enda afroamerikanerna i det annars helvita området. Hon var även den enda mörkhyade i grundskolan. På Bentley University i Waltham, Massachusetts, där hon sedan studerade, var de endast 54 svarta män och en handfull svarta kvinnor, kommer Jacques ihåg — av totalt 4 000 studenter.
”Det var ingen negativ upplevelse”, säger Jacques, 28, som jobbar som affärsprogramschef på kontoret i Boston, WeWork 33 Arch St. ”Men min upplevelse på universitetet fick mig att inse att när det kommer till mångfald och integration, finns det mycket som kan göras här i Boston.”
Jacques passion är mångfald och integration, så hon bestämde sig för att se vad hon kunde göra åt saken. ”Third Tuesday” var hennes svar: ett månatligt WeWork-event med svarta och latinamerikanska företagare och influencers.
På de här eventen hittar mörkhyade personer från communityn inte bara affärssupport, utan även moraliskt stöd. ”Vi får massvis med frågor till talaren från publiken”, säger hon. ”Och talarna får guidning från experter i publiken för att hjälpa sina verksamheter vidare.” En av de senaste talarna, Shannon Clarke, grundare av Queen and Baby, delade med sig av sin väg till att starta ett företag — och avslutade dagen med nya kontakter och ökad synlighet för sitt märke. ”Shannon fick även feedback från publiken om hur hon kan ta sitt varumärke till nästa nivå,” berättar Jacques.
För egen del säger Jacques att hon känner sig glad över att se verkliga resultat och verkliga förbindelser som resultat av dessa event. ”På andra företag där jag jobbat var inte mina idéer alltid så ’underhållna'”, berättar hon. ”På WeWork”, fortsätter hon, ”kan du ha ditt dagliga jobb och samtidigt ägna dig åt din passion.” Och hennes passion är driva fler inkluderande event på det dagliga jobbet. ”Vi har sett flera olika verksamheter stå värd för workshops och bokningsevent i vårt utrymme, inklusive HBTQIA-grupper, kvinnoledda företag och Nationella samfundet för svarta ingenjörer, för att bara nämna några.”
Jacques är glad att kunna utnyttja sina tidigare erfarenheter och hjälpa till att lyfta fram mörkhyade personer i Boston. ”Det är underbart att tänka att WeWork och jag kan utgöra en del i att staden rör sig framåt.”
Vi pratade med Jacques om hur hon hamnade hos WeWork, varför hon aldrig flyttade från sin hemstad och vem hon beundrar.
Dröm-middagsgäst: Jacques skulle älska att hälsa Michelle Obama välkommen, då hon är ”så smart, samlad och inspirerande.” ”Hon står i kontakt med sina rötter, sitt ursprung och resan hon gjort och hon är inte rädd för att prata om hur det har påverkat henne”, menar Jacques. ”Plus att Michelle har en oklanderlig stil — jag skulle inte ha något emot några tips.”
Favoritplats i världen: Hamnen vid Esplanaden i Boston. ”Det är en rofylld plats”, säger jacques. ”Jag går dit för att sätta mig och tänka, och titta ut över vattnet och segelbåtarna.” Jacques, som säger att det är tillräckligt långt ut så att du slipper höra trafiken, rekommenderar att gå dit mitt i veckan så att du har stället för dig själv.
Därför lämnade hon aldrig Boston: ”Jag har funderat på att flytta härifrån, men just nu är jag engagerad här”, säger Jacques. ”Jag kan den här staden utan och innan och jag anser att det finns jobb att göra här inom mångfald och integration innan jag drar vidare.”
Fritidssysselsättning: ”Jag gillar att vandra i berget som ligger nära mitt hem!” säger hon och påpekar att även om många kanske inte anser att Blue Hills är berg, så gör alla Boston-bor det.
Så hamnade hon på WeWork: Jacques hade jobbat på ett företag i fyra år när ett WeWork-utrymme öppnade i hennes byggnad. ”Jag var på väg upp till mitt kontor och hissdörrarna öppnades på WeWork-våningen,” minns hon. ”Allt jag såg var folk som var glada, baristas, musik som spelades — alla såg så glada ut!” När hissen fortsatte upp till hennes egen våning och dörren öppnades, såg hon sig omkring och såg bara de intetsägande båsen. ”Jag sa åt alla mina medarbetare att de bara var tvungna att tryck på sexan när de tog hissen — att de var tvungna att se vad jag hade sett”, säger hon. ”Inom ett år började jag jobba på WeWork.”